Drivstofforbruket.

Det er temmelig vanskelig å gjøre målinger av drivstofforbruk. Både indre og ytre faktorerer påvirker resultatet.
Med de indre faktorene menes kjøretøyets tilstand – motortilstand og hele drivlinjens tilstand, dvs. girkassens, bakakselens, drivakslenes, hjullagrenes tilstand og ikke minst lufttrykket i dekkene og dekktype.
Med de ytre faktorene menes vindenstyrke og retning, lufttemperatur og fuktighet.
Dessuten har selvfølgelig kjøremåten stor inverkning på drivstofforbruket.

For å gjøre en rettferdig bedømming av forandringen i drivstofforbruket må de forholdene som invirker på forbruket før og etter behandlingen være ganske like. Dessuten er det viktig å gjøre målingene under en så lang kjørestrekning som mulig. Det er fordi at jo lengre man kjører desto jevnere fordeles forskjellene som alltid finnes i de ytre faktorene.

Et prakteksempel på hvordan man ikke skal gjøre en drivstofforbrukstest er beskrevet i et nummer av Teknikens Värld. Artikkelen handler ironisk nok akkurat om å måle drivstofforbruket. ” Först fylldes tanken tills det rann över, sedan körde vi i väg på en landsvägstur på 163,3 km…”

For det første: Det foreligger en risiko at drivstoffet skvetter ut via overløpsrøret.
For det andre: Det kan finnes luftlommer i tanken. Når man siden kjører og drivstoffet røres om, går luften ut og drivstoffet som finnes i påfyllningsrøret synker ned.

Om røret er ca 5 cm tykt og 1 m langt da rommer det omkring 2 liter drivstoff. Forutsatt at bilen bruker 1 lit/mil blir forbruket 16 liter på 16 mil. 2 liter av 16 är 12%. Hva er vitsen med målinger som kan gi 12% feil?

Under en så kort strekning som 163,3 km, kan man kjør eksempelvis i med- eller motvind og dette påvirker vesentlig forbruket. Her nevntes bare noen faktorer som helt kan snu om målingsresultatene.

I diagrammet innsendt av en av våre kunder ser man tydelig hvordan forbruket varierer fra et tilfelle til ett annet men de akumulerte middelverdiene gir et rettferdig bilde av det riktige forbruket.

Man skal altså forbruke minst en tank, helst to for å få en mer eller mindre rett oppfatning av drivstofforbruket.

Hvor mye minsker drivstofforbruket etter RVS-behandlingen?

I samme brev som vår kunde presenterer sitt diagram skriver han:
”Man kan konstatera att Slick 50 behandlingen inte gav något vidare resultat. RVS-metoden visar för närvarande på en positiv förändring av förbrukningen, dock inte den förväntade 20 procentiga minskningen”.

Det er umulig å si i forveien hvor mye drivstofforbruket minsker. Generelt kan man si at jo mer slitt en motor er, desto tydligere blir resultatet i alle henseende, inklusive drivstofforbruket. Dette resonementet gjelder alle motorer. Naturligvis kan RVS-behandlingen umulig blåse nytt liv i et lik! Med et slitt kjøretøy som fortsatt er i brukbar stand er det fullt mulig å tilbakestille til praktisk talt nytt tilstand.

Man har forresten rett å forvente seg et 20 % mindre drivstofforbruk. Vi har jo selv lovt at, i kombinasjon med behandlingen av motoren og hele drivlinjen, kan forbruket minske med opp till 20 % og dette stemmer vel overens med kundbrevene på hjemsiden.

Exempel 1.
” Min Mercedes 200 -88 hade gått ca 27000 mil… Hela drivlinan löper som smort och bensinförbrukningen ligger nu på snitt 0.72 l/mil mot tidigare 0.8-0.95 l/mil.” Alltså är minskningen 18,2 %

Exempel 2.
Impreza gt-turbo 4wd -99. Här har förbrukningen minskat med 23% och det är ju helt naturligt för att i detta fall handlar det om en bil med permanent fyrhjulsdrift. Kunden har behandlat hela drivlinan, mekaniska förluster har minskat i varje behandlat aggregat vilket ger sammanlagt en minskning av förbrukningen på 23 %.

Exempel 3
Opel Vectra -97 aut. En så pass stor förbättring – hela 28,2 % – kan rimligtvis förklaras med att motorn före behandlingen var ganska svag och automatlådan kopplade alldeles för sent över till de högre växlarna eller kanske inte kopplade alls på den högsta växeln utom kanske när man körde i nedförsbacken. Bilen hade alltså hela tiden körts underväxlad. Detta medför självfallet hög bränsleförbrukning. Efter RVS-motorbehandlingen återställdes motoreffekten och växellådan började växla som den skall. Följden blev, som man kunde vänta sig, en ansenlig minskning av bränsleförbrukningen.

Til slutt vil vi understreke at en motors drivstofforbruk i svært stor utstrekning beror på funksjonen av tenningen, luftfilteret, ulike typer giverer og insprøytningen. Så om man har for høyt drivstofforbruk som i hovedsak skyldes misfunksjonen av de sistnevnte komponentene, kommer RVS-behandlingen (som jo bare svarer for motorens tetthet og minsket friksjon) i prosent regnet, å ha en relativt liten andel av innvirkningen.

Eksempelet herunder viser at forbruket som er relatert til slitasjen i begge diagrammene er like med 0,15 liter/mil.
I det øvre diagrammet er det sammanlagte forbruket 1,15 lit/mil og 0,15 lit/mil svarer bare for 13 % av det totale förbruket.

I diagrammet nederst er det ikke slitasjerelaterte forbruket eliminert og det sammenlagte forbruket har blitt 0,95 lit/mil.
Andelen 0,15 lit/mil av 0,95 lit/mil utgjør nå 15,8 %.

Etter RVS-behandlingen kommer den til slitasje relaterte andelen på 0,15 lit/mil å elimineres og bilen kommer å bruke like mye drivstoff som en ny bil, eventuelt noe mindre.

TIL TOPPEN